Från landsbygd till stad - från bondstuga till borgarhem

För åtta år sedan bodde vi i en gammal bondstuga på landet. Den röda stugan med vita knutar var från 1800-talet. Liten och trivsam i underbart vacker miljö. Det var vårt första projekt och vi renoverade stugan med varsam hand. Byggnadsvård blev viktigt och Panu Kailas bok Talotohtori blev vår bibel.

Vi fick barn och plötsligt blev det påtagligt hur trångbodda vi var. För lite plats för allting. Leksaker och klädhögar överallt, för lite plats i de få skåp som fanns. Charmen med det lilla var som bortblåst och en längtan efter svängrum, kanske till och med en egen vrå, blev påtaglig.

Vi skissade på en utbyggnad, men det kändes inte rätt. Vi började vänja oss vid tanken att hitta ett större boende. Tanken var ändå svår, det här var vår plats på jorden. Lösningen kom en gråkall septembersöndag då vi gick på husvisning. Det var magiskt, det här skulle bli vårt blivande hem. En renovering påbörjades och är ett projekt som ännu pågår. Det har varit snubblande jobbiga stunder ibland, men övervägande fyllt av glädje.

Vendla

Runeberg möter Topelius

I dag fick jag tips om att en antikaffär i grannstaden stänger efter 30 år av verksamhet. Jag har tidigare varit dit, men har oftast stött på antikhandlaren i samband med Juthbackamarknaden. För något år sedan köpte jag en gipstavla föreställande Topelius i profil. Idag hittade jag motsvarande med Runeberg. Idag möts Topelius och Runeberg hemma hos oss. Ett möte som kommer att ta form på väggen i arbetsrummet -eller biblioteket enligt husritningen.

Vendla

Prostgården

Mitt intresse för det gamla har alltid funnits där. Ett intresse jag delar med min far. När jag var barn köpte mina föräldrar en gammal prostgård som församlingen avyttrade. En gård som kittlade alla mina sinnen. Det var en enorm upplevelse att få se huset, för att inte tala om hur det kändes att stiga in.

Vendla

Bilden är hämtad från www.nykarlebyvyer.nu 

Välkommen

En sommardag för ett antal år sedan städade jag vinden på vårt gamla uthus och fann gamla vykort. Vackra brev och kort adresserade till en Fröken Vendla. Namnet var nytt för mig och jag tilltalades av det.

På samma gång som jag hittade högar av brev och vykort slogs jag också av tanken; hurdana spår lämnar vi efter oss?

Vendla